Vacani vacani är de ord jag kommer ihåg från första gången jag var i Mocambique. Det är Macua, ett lokalt språk i norra Mocambique. Det betyder ungefär "little by little" eller lite i taget. Det var ganska talande för hur jag den gången upplevde utvecklingen i Mocambique.
Nu är jag tillbaka. Och nu får jag på nytt lära mig att ha tålamod. Nu är det inte kanske utvecklingen i Mocambique som jag måste ha tålamod med utan min egen utveckling, eller snarare utvecklingen av min praktik.
Sen vi kom hit har jag och Elin fått bo på ett kloster som ligger en bit utanför centrala Maputo. Nunnorna där är helt underbara och jag har tyvärr ännu inte fått möjlighet att se så mycket av deras arbete som jag vill. Men vi kan inte fortsätta bo där. Det ligger långt ifrån kontoren, det är ett farligare område och vi kan inte komma och gå som vi vill. Vår tillvaro blir tyvärr ganska begränsad och kostsam. Därför har vi sedan vi kommit hit försökt hitta ett nytt boende tillsammans med organisationerna, men det är tydligen svårare sagt än gjort. Vi har även varit tvungna att skriva till We Effect för att be om mer pengar, då vi redan spräckt vår budget. Vi får ca 6.800 kr i månaden att leva för och det räcker inte långt i Maputo. Till exempelvis kostar en lunch ute på en enklare restaurang ca 65 kr, som hemma. Vårt boende för närvarande, som de säger är mycket billigt, är 166 kr/dag (inkl. en fralla på morgonen), vårt traktamente är ca 223 kr /dag.
Sedan har jag ännu inte fått komma till den organisation där jag faktiskt ska göra min praktik... första veckan skulle vi vara på We Effect och sedan skulle vi utplaceras på våra organisationer. Suck... jag har träffat en av mina handledare på organisationen där jag ska göra praktik, men jag har fortfarande inte fått börja där. Jag vet faktiskt inte varför. Förra veckan sa de nästa vecka, och denna vecka säger de samma sak... manhana manhana...
Det känns faktiskt inte som att de är så intresserade av att ha en praktikant, man är mer en belastning än en tillgång. Det är inte så kul att känna sig som en belastning, även om We Effect varnade för att det kunde bli så i början. Men om vi ändå hade ett boende så kunde vi ta lite mer egna initiativ till att lära känna staden m.m. Men det är svårt när vi bor så långt bort och vi känner att pengarna vi fått försvinner i taxi kostnader.
Jag måste lära mig att ha tålamod... vacani vacani...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar