Nunnorna vid klostret São José

I två veckor har vi bott i klostret São João och nu börjar det få lite effekt ;) Imorse steg jag och Elin upp tidigt för att vara med på söndagsmässan kl 7. Det är nunnorna som direkt har påverkat oss till att gå på mässan, men jag måste säga att jag verkligen uppskattar det. Det känns kul att få vara med i ett sammanhang som många Moçambiquer också deltar i.

Jag är inte särskilt religiös av mig, men är det några som kan få mig att bli det är det dessa fantastiska kvinnor. De är otroligt sympatiska, snälla och omhändertagande, vi känner oss så älskade här. De visar en otrolig kärlek för alla, om kanske ibland med viss bestämdhet ;) De gör ett enormt jobb i området där klostret ligger. Det är ett mycket fattigt område och nunnorna arbetar oavbrutet för att påverka till det bättre. De tar hand om skolan som ligger där och undervisar och söker stöd utifrån. De har ett barnhem, där det just nu bor ca 80 föräldralösa barn i åldrarna 3 - 19 år. Varje dag serverar de skolmat till de fattiga barnen som bor i området. Det var ett problem i skolan att barnen rymde från lektionerna för att de var hungriga, så därför började nunnorna servera mat till dem under dagen. De är bara 12 nunnor, när man ser allt arbete det utför kan man tro att de var många fler.

Klostret har en stor trädgård där de odlar mat; sallad, potatis, kassava (mandioka), vitkål, blomkål, haricorts vertes m m ... de har också en vacker trädgård med blommor som är som en stilla oas i annars rättså smutsig och högljudd stad. Nunnorna har djur som de föder upp, främst till mat tror jag. Kaniner, ankor, höns, getter och hundar, fast dom äter dom nog inte. De säljer höns till folk från området.

Mmmmm... min brorsa och pappa skulle vara avundsjuka på mig om de visste!! Nunnorna lagar mat till oss när vi äter här, vi har inget kök! De lagar fantastisk mat! Jättegott, alltid minst trerätters.
Soppa, bönor, ris, pasta, kokta grönsaker direkt från trädgården. Fisk, kyckling, kanin och anka har vi säkert ätit. Det hittills godaste var en kyckling i jordnötssås... mmmm.  

Nunnorna är väldigt moderna, om du frågar ena vart den andra är, så tar de genast fram mobilen och ringer! På klostret har de trådlöst internet och de har hjälpt oss att köpa modem och installera dom. De är mycket allmänbildade, en av de äldre nunnorna berättade för mig att hon följer tyska, franska och italienska nyheter - dagligen.

De flesta nunnor är mocambikaner och jag tycker mig se (trots att jag inte känner till katolicismen sådär jätteväl) att deras religösitet är mycket influerad av kulturen här (såklart!). De är inte alls särskilt dömmande eller stränga, de pratar mycket vid matbordet och dricker vin. När vi firade deras San Fransisco, spelade några upp en sketch och vi skålade i champange! Visst de vill att vi ska vara inne innan klockan 21, men ett kloster måste väl ha regler.

Nunnorna är dessutom jätteroliga! Skrattar nästan hela tiden.. i början förstod jag inte riktigt... men nu har jag förstått att de är fulla av guds glädje! Nja, jag vet inte men, men väldigt glada och fnittrande är de nästan hela tiden :)

Jag hoppas att när jag kommer hem till Sverige, att jag ska kunna ge något tillbaka. De har verkligen gett mig så mycket. 

Deus abençoe nosso amor