Tyvärr blev jag sjuk i Nampula, under de få dagarna jag var där (6), så var jag sjuk två. I Nampula var det helt stekhett, så jag började må dåligt redan i början av den extrema värmen. Diarré, feber och spya, uttorkning och uttröttad. Vi åt en mycket misstänkt kyckling den andra dagen på kursen. Dag tre var jag helt förstörd och skakade av frossa i 40 C värme.
Som tur var hade jag ju mina kollegor med mig, som agerade som extra mammor åt mig. Tre mycket omhändertagande och bestämda kvinnor. Först skjutsades jag till en klinik för malaria test - så fort man blir sjuk här tror alla att det är malaria! Men som tur var, hade jag inte det. Sedan fick jag ligga och sova på kontoret, med aircondition, då jag ännu inte hade checkat in på det nya hotellet. Jag bytte hotell tre gånger under den tid jag var i Nampula. Men jag behövde inte alls anstränga mig när jag var sjuk, jag skjutsades, och allt togs om hand om. Det var jätteskönt att bara kunna sova, gå på toaletten och äta. Det var ett jäkla tjatande om att jag skulle äta - " Coma Joana, Coma!! " De har suttit på varsin sida om mig och tvingat mig att äta och dricka. Man måste äta för att bli frisk!! (Sen har jag fått jättestark antibiotika, och då måste man nog äta..)
Mina kollegor har varit jättegulliga och ville till och med sova på mitt rum för att se mig springa på toa hela natten, men där kände min svenska blyghet - Nej! Låt mig få ha min diarré ifred! I Mocambique är det inget märkligt eller pinsamt att prata om ens avföring. Säger man att man är dålig i magen vill folk genast veta hur en bajs ser ut. Jag skrattar vid tanken på att ha liknande konversationer med kollegor på jobbet hemma. "Hur är ditt bajs? -hårt eller mjukt?"
Den andra dagen av min sjukdom ville min chef sätta mig på planet hem till Maputo. "Maputo har bra kliniker - där kan du få ordentlig hjälp!". På det mest vänliga sätt jag kunde, totalvägrade jag. (hm.. jag är en besvärlig praktikant) Jag fick tillåtelse att stanna en dag till för att se om jag blev bättre. Tack gode gud blev jag det! De blir ju väldigt oroliga när jag blir sjuk eftersom de känner sig ansvariga för mig, men jag ville inte åka hem tidigare. Jag hade ju varit till doktorn. Även om mitt förtroende för läkarna i Nampula är sådär. Förra gången jag var i Nampula träffade jag en läkare som menade att malariaprofylax kanske fungerade i Europa, men absolut inte i Afrika! ha ha
Ja, nu mår jag bra igen! Tillbaka på kontoret i Maputo och ska börja arbetsveckan.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar