Fred-dag

Igår är det fredag och helgdag här i Mocambique, det är ”fredsdagen” eller ”dia da Paz” som man firar den 4 oktober. 21 år av fred. Det är svårt att förstå när man kommer från ett land som inte har haft krig på över hundra år. De flesta som jag pratar med har egna erfarenheter från kriget. Men det är inte något jag har varit särskilt medveten om eller tänkt på. Tyvärr kan man inte längre säga att landet är helt i fred i dag. I april i år så blossade det upp stridigheter mellan Renamo och Frelimo, och det var första gången på då nästa 21 år.

Inbördeskriget varade 16 år, år 1986 till år 1992. Mocambique fick många interna flyktingar, men det var också många som flydde till Zimbabwe och Sydafrika från Mocambique. Kriget fördrev människor från deras byar och deras odlingsmarker, vilket sedan ledde till stor svält i landet. Människor hade inte hunnit
odla och kunde därför inte skörda – och därmed fanns det ingen mat. Dessutom kom det flera år av torka som förvärrade situationen för de redan fattiga bönderna. Många menar att kriget som utkämpades i Mocambique var helt styrt utifrån, av neoliberala (USA) och kommunistiska krafter (Ryssland) som inte ville utkämpa ett krig på sina egna territorier. Det var under kalla kriget, och påminner om den situation som många f.d. kolonier upplevde.

Renamo är en rebellgrupp som utkämpade ett våldsamt krig mot den sittande regeringen Frelimo. Renamo stöttades utifrån av boerna i Sydafrika, den vita eliten i Zimbabwe samt CIA. Frelimo fick stöd av kommunistiska och socialistiska regeringar, däribland Sverige.

Men idag är situationen annorlunda. Landet har haft 21 år av fred, men just i år så uppstod alltså nya stridigheter i Mocambique. Följande är den förklaring som jag har fått av en insatt person, men som sagt det är EN vinkel. Enligt honom så har Renamos ledare, blivit förbannad på valprocessen i Mocambique och menar att den är orättvist uppbyggd. Det kommer hållas presidentval nästa år och inför det har han krav om att man ska förändra processen.

Frelimo kontrollerar i princip hela valprocessen och den genomsyras av korruption och valfusk. Renamos ledare hotade med att ta till våld om den inte ändrades, och nu har de tyvärr gjort det. De har lämnat parlamentet och mobiliserat sig i mittan av landet, där Renamo har sitt starkaste säte, någonstans i mitten
av landet och där genomförde Renamos militär(som de tydligen behållit sedan kriget) ett terrorist dåd och dödade civila människor. För att passera det området idag måste man åka med militärkonvoj. (Nej, mamma jag ska inte åka dit!)

Jag tycker att det är hemskt att Renamo har nu efter 21 år tagit till våld för att försöka nå sina syften, men jag måste medge att jag har viss förståelse för det. Sedan inbördeskriget har Frelimo suttit vid makten och Renamo som opposition. Vid det första valet år 1994 så valdes Frelimo med liten marginal (det är inte ens säkert att de var de rättmätiga vinnarna av det första valet) och sedan dess har de kammat hem segern varje gång. Frelimo gynnar sina egna och jag har själv sett att byar där Frelimo har lågt stöd inte får någon hjälp från partiet. För att inom staten befordras måste du rösta på Frelimo. Det är inte enligt konstitutionen men i praktiken. Staten är ENORMT korrupt och det är självklart att det pågår valfusk. Människor röstar inte heller på något partiprogram, det har snarare att göra med om var man är född eller vem som kommer att hjälpa dig. Om Frelimo vunnit år efter år, så kanske man röstar på dem för att kunna få något. Partierna har heller inte något partiprogram som man röstar på, de lovar i princip samma saker – den som kommer till makten kan infria löftena (Frelimo). Personligen tror jag inte Renamo är så mycket bättre än Frelimo, men kanske ett maktskifte skulle kunna leda till lite bredare fördelning i alla fall av resurserna (en elit får dela med sig till en annan…).

Det är lätt att tro att det är på grund av den senaste utvecklingen som stridigheterna blossar upp igen. Det har gjorts stora fyndigheter av naturgas utanför Mocambiques kust och nu vill alla ha en del av kakan. Den sittande presidenten, Guebuza, (som under sin ämbetsperiod har gjort sig själv till en av de rikaste affärsmännen i Mocambique) gör allt för att kunna utse sin efterträdare. Samtidigt finns det andra krafter, även inom Frelimo, som vill att andra ska komma till makten. Det är en väldigt spännande tid i Mocambique just nu, med hög ekonomisk aktivitet och politiska spänningar.