Förstå från början.. Kort om Mocambiques historia

Vi har haft lite förberedelsekurs på We Effects kontor. Chefen på We Effects kontor i Maputo heter Diamantino, och namnet som betyder "liten diamant" passar honom mycket väl. Han är en oerhört sympatisk man med stora kunskaper inom biståndet i Mocambique. Han hade en genomgång med oss om Mocambiques historia och lite om vart Mocambique befinner sig idag.

Mocambiques historia

Det var en mycket bra redovisning, som det skulle vart kul om ni alla var med på, men för att redogöra lite kort:

Innan koloniseringen av Mocambique så fanns inte Mocambique. Det fanns flera stora kungariken som sträckte sig genom länderna
Mocambique, Zimbabwe, sydafrika, Botswana m.f.l. När de europeiska länderna delade upp kolonierna emellan sig och ritade upp gränser, år 1884 Berlin, så struntade man totalt i inhemska uppdelningar och delade bara upp afrika utefter vad som var intressant för kolonisatörerna. Portugal fick Mocambique med dess nuvarande gränser. Det är fortfarande så att människor som lever nära gränsen (3km)
mellan till exempelvis Zimbabwe och Mocambique, inte känner någon direkt tillhörighet till det land de bor i. Dessutom kan de röra sig fritt mellan de båda länderna om de lever inom ett område av 3km från gränsen, det är också så att de kanske går i skolan i ena landet och åker till sjukhuset där, beroende på vad som är närmast.  

Det har funnits en stark närvaro i Mocambique från arabiska länderna sen flera hundra år tillbaka, långt innan portugiserna kom. Det är också därför landet heter Mocambique. När Vasco da Gama kom till Mocambique år 1498 så besökte han en ö som ligger i norra Mocambique. Där träffade han en rik arabisk man som han frågade vad landet hette? Mannen förstod inte frågan utan svarade med sitt eget namn "Mussa bin Bique", "aha, Mocambique!" trodde Vasco da Gama som tydligen fått lite vatten i öronen under båtresan.

Under koloniseringen lät Portugal olika stora företag etablera sig i Mocambique för att exploatera landets naturresurser. Mocambique har mycket naturresurser och bördig jord för odling. Under 1800-talet deltog Portugal i "triangel handeln" och tog då människor från Mocambique som man skickade till Brasilien
för att säljas som slavar. Jag har tidigare läst att man uppskattar att ca 1,8 miljoner människor tillfångatogs och skickades som slavar från Mocambique.

Under 50-60-talet blev många f.d. brittiska kolonier fria, genom överlämningar från Storbritannien till eliten (oftast vit) i de nya fria länderna. Inget av portugisiska kolonierna blev fria utan krig. Portugal var mycket beroende av kolonierna och ville inte lämna ifrån sig dem självmant. Genom en frihetsrörelse
som grundades av Mocambicaner som levde i exil i Tanzania blev Moçambique fritt 1974 efter ca 10 år långt krig. Jag har läst om att Portugiserna som flydde från Moçambique i samband med självständigheten förstörde mycket efter sig. De hällde bland annat cement i toaletter och kloaksystem för att förstöra det som byggts upp, Mocambicanerna skulle minsann få börja om från början.

Efter frigörelsen fick Mocambique (liksom många andra nya kolonier) ett socialistiskt styre som stöddes utifrån av kommunistiska (Ryssland, Kuba) och socialistiska stater, däribland Sverige. Landet styrdes av det ledande partiet Frelimo och dess ledare Samora Machel.

Det gick bra i Mocambique de första tio åren. Landet hade trots portugisernas sabotage, en snabb utveckling framåt. Exempelvis så hade man vid självständigheten en myckt låg läskunnighet, ca 20%, men bara fem år senare, år 1980 hade man redan höjt det till 60%. Det värsta är dock att år 2005 var
läskunnigheten bara 5% högre, 65% och det är på grund av vad som hände sedan.

Efter självständigheten utbröt ett inbördeskrig i Mocambique. Liksom många f.d. kolonier utspelades ett krig som var i mångt och mycket styrt från utländska intressen. Det var så kallade "proxy wars" där kommunism (Sovjet) och neoliberalism (USA) krigade mot varandra men i andra stater under kalla kriget.
Frelimo var (och är fortfarande) det styrande partiet i Mocambique och det skapades en opposition (rebellgrupp) RENAMO, som ville ta över makten. Renamo bildades i Zimbabwe och Sydafrika, de hade sina baser där och stöddes av bland annat CIA, den vita eliten i Zimbabwe, apartheidregimen i Sydafrika samt portugiser som förlorat makten i Mocambique och flytt till Sydafrika. Det var en våldsam rebellgrupp som genom våld ville störta sittande regering.

Under 1980 talet blev Mocambique bankrupt, mycket på grund av kriget men också flera år av torka. Samora Machel åkte till USA och besökte Reagan för att be om lån för att kunna bygga upp landet. 1986 så dog Samora Machel genom en flygkrasch och det finns många teorier om att det var en konspiration mellan Soviet, Sydafrika, zimbabwe och ledare inom hans eget parti, Frelimo.  

1987 fick Mocambique lån av världsbanken och IMF för att kunna bygga upp landet. Lån med krav. Krav om att minska staten och liberlisera marknaden, så kallade Structural Adjustment Programs, (SAPs). Man var tvungna att privatisera nästan alla statliga företag (bland annat cashew sektorn blev helt privatiserad), ta bort tullar och subventioner. För att kunna hålla kraven och få fortsatta lån så var man tvungna att skära ned på skola, sjukvård och alla former av statligt stöd till medborgarna. Läskunnigheten sjönk och fattigdomen ökade. SAPsen var främst designade för att skapa makroeknomisk stabilitet efter oljekrisen på 80-talet. Målet för de låntagande länderna blev att hålla inflationen nere, ca 1-2% och skapa makroekonomisk stabilitet.

Inbördeskriget tog slut år 1992 (föga förvånanade efter att Berlin muren fallit). Efter 16 år av inbördeskrig hade mycket förstörts, många interna flyktingar och fattigdomen förvärrats. Mocambique var skuldsatt, ca 6 billioner dollar hade landet i skuld. Efter hård kritik och lobbying från det civila samhället i västvärlden (Seattle 1998) var världsbanken och IMF tvungna att ändra reglerna för lånen till de f.d. kolonierna. Kraven mjukades upp lite och de mest skuldsatta länderna fick ingå i något som heter HIPC, heavily indebted poor countries, för att få skuldsanering. Mocambique är ett av de länderna som ingår i HIPC och dess skulder minskades med 80%. SAPs ersattes med något som heter PRSP, Poverty Reduction Strategy Papers, som är landets egna strategi för att minska fattigdomen samtidigt som man ska nå ekonomisk stabilitet i landet. Det är dessa strategier som används idag av Mocambique samt många andra skuldsatta fattiga länder.
Landet får nu designa sin egen fattigdomsstrategi, men den är ändå (nästan) helt styrd utifrån långivarnas krav (USA, EU) om vad som ska prioriteras och inte. PRSP eller PARPA som det heter i Mocambique prioriterar främst infrastruktur som byggs upp av utländska företag och exempelvis lärares löner hålls nere. Jordbruket, som är det de flesta mocambikaner lever av, har aldrig fått något stöd att utvecklas.

Det är en ganska negativ bild av lån/bistånd som man ser här i Mocambique. Efter mitt förra besök här förlorade jag förtroendet för biståndssektorn. Ja, för dessa lån är detsamma som biståndet.
Skuldsanering görs genom bistånd. Mocambiques historia är inte alls unik, den är snarare ett väldigt klart exempel på vad som hänt i de förre detta kolonierna, både i Afrika och Sydamerika. Sverige har
gett och ger fortfarande Mocambique mycket bistånd. Det är det land som får mest bistånd från Sverige, efter Tanzania och Afghanistan, ca 750 miljoner per år. Sverige är Mocambiques sjätte största biståndsgivare.

Sidas samarbetsstrategi för utvecklingssamarbetet i Mocambique som skrevs år 2008 är väldigt kort. Det är en samarbetsstrategi på 21 sidor för 750 miljoner(!) Som svensk skattebetalare skulle jag vilja ha mer information. Jag kan dock rekommendera att läsa den, då den har intressanta fakta om fattigdomen i Mocambique och Sveriges insatser, men den ska dock läsas med ett kritiskt öga.

Sidas samarbetsstrategi för utvecklingen i Moçambique

I den går det bland annat att läsa att:

"Biståndet har bidragit till en hög och relativt jämnt fördelad ekonomisk tillväxt sedan mitten av 1990-talet, vilket resulterat i en minskning av den absoluta fattigdomen med närmare 20 procent. Resultaten från det svenska biståndet är överlag positiva, i synnerhet avseende reformstöden inom demokratisk samhällsstyrning, energi, vägar, stödet till Niassa-provinsen och budgetstöd för fattigdomsminskning."

Att den absoluta fattigdomen har minskat med 20% sedan 90-talet är inte framgång enligt min åsikt, snarare ett stort misslyckande. Fram till år 1992 pågick ett inbördeskrig i Mocambique! Med tanke på allt bistånd som landet har mottagit sedan dess och att den ABSOLUTA fattigdomen minskat med bara 20% fram till år 2008, det vill säga 18 år, är det pinsamt att presentera det som en framgång.

Särskilt stödjer Sverige en fattig provins i norra Mocambique, Niassa. Där stöttar man särskilt utvecklingen av infrastruktur och ett fungerande näringsliv. Hm.. varför? Kan man ju undra.
Det står inte så mycket mer i rapporten, men under "relationer med Sverige" kan man läsa att några svenska skogsföretag är etablerade i Niassa. Vad är Sveriges stösta exportvara? Undra
vilket land som tjänar mest på Sveriges bistånd till Niassa -Mocambique eller Sverige? Jag planerar att undersöka Niassa och Sveriges satsningar där lite närmare under de nästkommande fem månaderna!

Det som jag fann absolut mest intressant under Diamantinos genomgång av Mocambiques historia var det som hänt de senaste 5 åren. Det som hänt mellan den tidpunkt då jag besökte Mocambique år 2008 och nu. För det har uppenbarligen hänt saker.

Enligt Diamantino har det hänt mer under de senaste 5 åren än mellan år 1986 - 2005. År 2005 fick Mocambique en ny president, Guebuza, som efterträdde den tidigare presidenten Alberto Chicano som vart president sedan Samora dog 1986...
Guebuza ifrågasatte landets suveränitet. Den största delen av regeringens inkomster bestod av bistånd, ca 80%. (Resterande; ca 10% interna skatter och ca 10% skatter från utländska företag)
Vem har störst inflytande i en regering där nästan hela statens inkomster kommer utifrån, från IMF och Världsbanken? Hur stor självständighet har landet i förhållande till sina långivare?
 
Guebuza reste till Kina år 2005. Där bad han om nya lån till landet. Idag har världsbankens andel av Mocambikanska statens budgetinkomster minskat från 80% till ca 30%. Mocambique har därmed minskat
drastiskt minskat sitt beroende av västerländska biståndsgivare. Kina agerar mycket annorlunda än världsbanken (det återstår självklart att se om det är bättre). Kina lägger sig inte i andra länders
inrikespolitik. De vill inte att någon ska lägga sig i deras interna politik. Inga krav om mänskliga rättigheter, liberalisering av marknad, statens utgifter etc.
Kina lånar inte heller ut pengar. De bygger och lånar ut till betalningen (utan ränta!). Flygplatsen i Maputo som vi kom till, som jag var förvånad över, är byggd av kineser. Jättefin, stor, modern. Helt byggd av kinesiska företag
med kinesiska arbetare. Mocamibique har dock kritiserat Kina för att bara använda egen arbetskraft och Kina har fått lov till att anställa en del mocambicaner för det fortsatta arbetet.

Det är stor skillnad sedan jag var här för fem år sedan. Då var bilarna tvungna att svänga runt håll i gatan var 10:e meter, men nu är gatan jämn med ny asfalt, gjord av kineser. Jag har ännu inte undersökt
andra indikatorer på utveckling, som utbildning, sjukvård etc, men det återstår att undersöka. Det känns iallafall i luften att det händer saker, och det finns en stark närvaro av kina men också från Brasilien, ett
nytt givarland inom bistånd. Fortsättning följer...