måndag 18 november 2013

Solidaritet, val på onsdag och kidnappningar

Innan jag åkte till Mocambique berättade en vän en historia om en missionär som hade åkt till Afrika. Missionären hade varit i en by där han träffat några barn. Han sa till barnen att den som först springer till trädet som stod lite längre bort skulle få godis av honom. Alla barnen tog varandra i hand och sprang tillsammans till trädet. Missionären frågade sedan barnen varför de hade gjort så? Barnen svarade nåt i stil med ”om bara en av oss får, hur kan vi då vara glada?”. Historien ska återspegla det fina kollektivistiska samhället som finns här i Afrika, visst här finns mycket fattigdom men människorna är så fina att de delar på allt.

Hm… jag kan bara konstatera att den missionären kan ju inte ha varit i Mocambique i alla fall! Känns mycket som en myt, det där om att man skulle vara särskilt kollektivistisk i Afrika. Jag har nog aldrig varit i ett mer kapitalistisk eller korrupt samhälle. Korruptionen finns överallt, på alla nivåer i samhället och inom alla sektorer. Om du har möjlighet att förskanska lite till dig själv, tar du den! Annars är du dum! Det är snarare den värderingen människor här har. Det verkar också helt ok, att om du har kommit upp dig en bit i samhället behöver du inte tänka på andra. Du har gjort bra ifrån dig och du har all rätt i världen att bara koncentrera dig på att göra dig själv rikare.     

Ett problem med sådan utbredd korruption som finns här, är att det finns människor med mycket utbildning men inga kunskaper. Ungdomar som tar studenten med höga (köpta) betyg och som knappt kan läsa eller skriva. Det går att köpa betyg ute på landet i byarna, och inne på de fina universiteten i Maputo. Du kan betala med pengar eller med din kropp. Företag som behöver kunnig personal måste göra stora kunskapstester eller utbilda själva, äkta intyg betyder ändå ingenting.   

Polisen här lever på mutor. De har en mycket låg lön och möjlighet att ta emot mutor, så det är självklart en möjlighet som de tar. Man köper sig ett jobb hos polisen, och för att få tillbaka den investeringen behöver man få in mutor. En del menar att man måste ge mutor till polisen, de har ju så låg lön medan andra faktiskt vägrar betala polisen – men de är färre.

Det har varit en hel del kidnappningar här sen jag kom hit. Men de senaste två veckorna har det inte varit en enda – det är val på onsdag. Man har tagit ett avbrott i kidnappningarna inför valet, kanske för att människor inte ska vara allt för missnöjda när de går till vallokalerna. Det är helt uppenbart att polisen, tjänstemän och bankanställda är inblandade i kidnappningarna. Man har noggrann koll på vem det är man kidnappar och hur mycket den personen har på vilken bank. Jag blev lite orolig när det var en portugisisk kvinna som kidnappades för förra veckan (6 kidnappningar samma vecka!), men mina kollegor försäkrade mig om att det är ingen som vill kidnappa mig. ”Du har inga pengar!”.

Förförra fredagen (ursäkta att jag inte skrivit tidigare) så tog man faktiskt fast 3 poliser som var inblandade i kidnappningarna. De hade kidnappat fel person, de tog chauffören istället för affärsmannen och efter att de släppt honom kunde han identifiera poliserna. Så nu står i alla fall tre poliser anklagade för kidnappningar, så det är ju ändå någonting.

Nu ska det bli val på onsdag, så då kommer allt vara stängt. Det är val till provinserna, det nationella valet är först nästa år. Valrörelsen började typ för en och en halv vecka sen. Den skiljer sig lite från den vi har hemma. Den består mest i att det åker runt bussar och större bilar med flaggor, hög musik och människor som hänger ut genom fönstren och ropar ”Frelimo! Frelimo!” De kastar också ut kepsar och capolanor (tygstycke) med partiets logga. Det skulle vara kul att se sossarna i Sverige göra något liknande… Det största oppositionspartiet (Renamo) har dragit sig ur valet. Tyvärr. Nu finns det bara ett mindre parti (MDM) som alternativ till det sittande partiet. De flesta är mycket missnöjda med sittande parti, men man röstar ändå på de. Man tillhör ett parti mer än röstar på deras partiprogram. Man är född Frelimo eller Renamo, och partierna lovar ändå samma saker. Frelimo var det parti som ledde självständighetsrörelsen från portugiserna, så många anser att de därför måste rösta på dem.  Det är många som inte tänker rösta alls. Liksom Renamo anser de att hela systemet är fel, och de har aldrig varit med om att man bytt regeringsparti, så de är säkra på att Frelimo kommer att sitta kvar i alla fall. De visar därmed sitt missnöje genom att inte ens gå och rösta.

Men, men… människor här är väldigt trevliga och jag har hört att de även är mycket solidariska, även om jag inte kan säga att jag sett så mycket av det ännu. De har i alla fall inte någon tanke om ett samhälle som alla ska bidra till och som sen ska stötta alla. Men när jag går på gatan här i Maputo är människor oerhört trevliga och hjälpsamma. Särskilt om de ser att man verkar lite vilsen så springer de fram och vill hjälpa en att hitta den rätta vägen (helt utan baktanke). Flera gånger har personer följt mig en lång bit bara för att se till att jag kommer rätt. Man är inte ensam när man är ute och går här, man är tillsammans med alla andra. Det är jättelätt för mig att ta mig till platser där jag inte varit tidigare, jag bara frågar efter namnet dit jag ska och alla hjälper mig med vilken buss jag ska med, var jag ska av och precis dit jag ska. Flera gånger har jag ringt den jag ska möta som har fått förklara för en grupp människor var jag ska, och sen tar de mig dit! J  Det är helt fantastiskt. Det finns nog solidaritet, men samhället är ännu inte särskilt solidariskt.    

Det finns en otrolig gästvänlighet som gäller alla besökande. Min kollega har berättat för mig att helt plötsligt kan hon få besök och då gäller det att bjuda på mat och husrum. Det kan vara grannen som kommer över en stund eller släktingar som kommer långt ifrån och stannar på obestämd tid. Man får inte säga att man inte har tid eller inte kan ta emot, det är bara att tacka och bocka. Min kollega tycker att detta är ganska jobbigt, särskilt när det kommer flera från landet som ska bo och äta och ha rundtur i staden. Men å andra sidan är det ju en väldigt fin tradition att alltid behandla sina gäster mycket väl. Jag tror att Mocambique har en ljus framtid inom turism! Smider planer…

Mocambikanen är väldigt sympatisk och otroligt stolt över att vara sympatisk. Det är jättetrevligt. Men man måste också vara väldigt trevlig tillbaka. Jag har lärt mig att alltid hälsa ordentligt på folk och fråga hur de mår, innan jag kan fråga om vägen eller något annat. Väldigt många hälsar på mig på gatan, och jag vet att en del utlänningar blir irriterade på detta, men folk vill (oftast) bara hälsa. Det är inget farligt med det och det blir så mycket trevligare när man hälsar tillbaka.

Nu ska jag gå till ”Mama” som sitter här utanför på gatan, fråga hur hon mår och köpa lite tomater av henne.


Puss och kram 

1 kommentar: